Nemasproblemas

För ett litet tag sedan då jag var på en av stadens pizzerior satt det en man vid bordet jämte. Han hade som jag beställt in en pizza efter tycke, men hade spetsat till det hela med att tända ljuset som stod på bordet och beställt sig ett glas vin. Han satt där i sin träningsoverall och smuttade på vinet samtidigt som han skiftade blicken emellan mig och utsikten genom fönstret. När han gången därpå lyften sitt glas, höll han det emot mig, nickade lite och sa "skål". Själv lyfte jag mitt glas med Coca-Cola och skålade tillbaka. -"Det är min födelsedag idag" sa han och log lite.
-"Aha, du värmer upp lite för kvällen?" svarade jag. Han svar blev ett uttryck som etsat sig fast i min hjärnbalk.
"Det är allt som det blir, men det blir inte bättre än vad man gör det till".
Hans situation har jag tänkt på många gånger. Sitta där på en kvarterspizzeria på sin födelsedag och skåla med främlingar.

Imorgon fyller jag 30. Men eftersom det är söndag imorgon och kanske en midre bra dag och fira det på så dök det tidigt upp i tankarna att jag ville fira det idag, lördag, istället. Planerna var många - åka till göteborg, arrangera en större fest med den gamle barndomsvännen till att bara festa till det lite med nära och kära. Hade inga höga krav.
Men av pusselbitarna började en efter en falla bort. Den stora festen beslöt vi att flytta framåt våren, Göteborg kändes avlägset men att iaf få komma ut här i stan en sväng. Bara någonting hade räckt.

Ne, nu sitter jag här själv. Har precis korkat upp en flaska vin, har mysbyxor och linne och skålar försiktigt för mig själv.
Grattis på födelsedagen Daniel - nu ska du fira! Och fira ska jag göra - för jag ska fanimig gå ut själv!
Så skål där ute! Vi ses INTE när du ska fira!

Ps. Inte ett dugg bitter....

Ibland är det alltså så att man undrar. Kan man vara för snäll? Många människor anser att man inte kan vara det, man kan vara precis hur snäll som helst. Inga problem. Andra anser att man kan vara dumsnäll och dum är precis vad jag känner mig idag. Så det blir absolut ingen humor i det här inlägget.

Har under stora delar av mitt liv tampats med att vara för snäll. Till och med när det varit saker och ting som jag velat göra har jag avstått i hänsyn till andra. Saker och ting som andra velat att jag ska göra har jag gjort i hänsyn till andra.
Men för ett par månader sedan så intalade jag mig själv att sluta med det. För ärligt talat så tjänar man ingenting på att vara "för" snäll. Man blir bara rövknullad tillbaka. Punkt. Dubbelpunkt (bara för att ni ska inse min ståndpunkt i det hela)..

-Hej du! - Kan inte du ta och polera den här mortelstaven med din ändtarm?
-Självklart min vän, hur länge ska jag polera?

-Hej du! - Kan inte du avstå från detdära så att jag kan få det mycket bättre?
-Självklart min vän, hur länge ska jag avstå?

-Hej du! Kan inte du hjälpa mig utan att jag känner att jag behöver hjälpa dig?
-Självklart min vän, vad ska du ha hjälp med?

Men nu har jag hamnat i fällan igen, har gått tillbaka till mitt ursprugliga jag, och man behöver fan inte mer än ta upp lillfingret ur fickan.. Det är bra nu. No more Mr Nice Guy.

Detta gäller naturligtvis inte generellt för alla människor omkring mig - Ni som inte känner er träffade ska inte göra det heller. Men för er som känner er träffade... Ta en titt på den här filmen och  se mig som aligatorn.

Så var det snart dags. Dags att passera 30-års sträcket. Dags att köpa säsongsbiljett på Borås Arena, skaffa vip-treatment på Harrys, lära mig alla Magnus Ugglas låtar och börja hänga i herrklubb som har sitt syfte att låta sina medlemmar ha en bra anledning till få komma ifrån sin respektive. Kan meddela att damklubbar inte är bättre. Skillnaden är väl att herrklubbar inte pratar menscyklar, märken på bindor, brodyrmönster och recept på kladdkaka. Likheterna är de samma - åka iväg, supa ner sig, bete sig som 14 och passa på och strula.

Hur ska jag då fira min 30-års dag? Hade en kort fundering på att binda fast särringen i sängen och antasta henne hela dagen, tycker jag har rätt till det. Inte för att jag behöver täcka upp ett behov. Utan enbart för att jag får. Jag fyller ju ändå trettio. Men jag tror inte det finns nått att binda fast henne i. Så det skiter sig.

Kanske man skulle ringa Seppo borta på finska föreningen och be honom slira ihop något festligt till mig? Har ju ändå fått inbjudningar av honom tidigare och de har ju ändå varit tämligen lockande.

Jag vet.. jag har varit skitkass på att skriva. Men jag har inte heller haft något att skriva, men efter ett badhus besök under gårdagen så känner jag att jag har kött på benen för att iaf skriva ett inlägg.

Badhus är förmodligen de sjukaste av alla miljöer. Inte bara det att man förmodligen riskerar att bli sjuk av att bada där utan även människorna, stämningen och miljön som sådan. För det första så finns det inte en chans att allt klor i hela världen skulle kunna ta bort all den skit som finns i vattnet - det fanns åtaliga människor som inte sett en tvål mer än i Rustas reklamblad. Sen har vi ju alla ungar som förmodligen kissar i vattnet, tonåringar som sprider hudflagor med sin acne, tanter vars plats där solen inte når numera är under tuttarna samt gamla gubbar som har pudersnö på sina axlar året om.

Fråga mig inte varför jag lade ögonen där - kan ärligt säga att jag inte spanar in kvinnors sydligare vikar i första taget, men i det här fallet var det oundvikligt. I strandkanten på vågbassängen spatserar en grå kvinna i yngre 30 åren. Hon har halvlångt flottigt hår i flätor och runda glasögon. På sig har hon bikini med någon sportsimmartop och en typ av boxer-underdel. Och på låren har hon två taxöron. Japp det stämmer, och naturligtvis så är det inte brösten som hänger ner till låren. Nej nu pratar vi kvinnans bikinilinje som förmodligen aldrig fått gå på dejt med en mrs Blic och det ser bokstavligt talat ut som att hon skulle ha en tax i byxan och vars öron sticker ut ur varsitt byxben. Hade jag haft hundgodis med mig så kanske jag hade gått fram och gett något kommando som 'sitt' och sen matat den med en bit.

En mindre illustration jag gjort gör att visa hur jag menar:

Har på ett av internets många forum följd en disskution om huruvida "att göra en Fantomen" går till. Det hela går alltså ut på att när man medans man idkar kärlek till en tjejs bak (doggy style kanske mer känt) så formar man som kille en fantomen mask med händerna, och det hela går ju ut på att inte bli upptäckt. Men jag skulle nog nästan vilja bli påkommen - alltså vilken min? Vad får man för reaktion?

Sen har jag kommit på en variant:

- Valpen. Med viss inspiration från det verkliga livet - snabbt lirka sig loss, bajsa över hela golvet, tillbaka till tjejen och sen skylla på den lilla söta valpen. Kräver viss snabbhet, eller saknad på inlevelse från kvinnan.

För en tid sedan när jag befann mig i en kö som huserades i en av landets många matvaruaffärer, lade jag märke till kondomutbudet som finns tillgängligt tillsammans med tuggumin, cigarettpapper och snabbkuponger för lottospel. Det vanliga utbudet och mina ögon vandrade över utbudet - profil, smaksatta gummin med jordgubb, lakrits, ägg.
Eller vänta lite - ögonen for snabbt tillbaka och jag kunde efter en kort stunds fokusering konstatera att det inte alls handlade om kondomer utan ett ägglossningsprov som var förpackat som en omgång med kondomer.

Lite lätt skrattade jag för mig själv men det hela gick snart över i seriösa tankegångar. Alltså vilken grej jag just kommit på!
Ta hjälp av kocklandslaget och framställa en ny serie med smaksatta kondomer!

Nu har jag funderat ett litet tag och presenterar här det utbud som jag tänkt att lansera produkten med, men för den delen är ju möjligheterna många! Att fråga hem en tjej på en bit mat har helt plötsligt en helt annan innebörd!

Av olika anledningar så har sexlivet i den här relatoinen mest liknat det som ett par som är på väg att fira diamantbröllop kan tänkas ha. Varför det blivit så vet jag inte - men brist på tid energi från båda parter är den starkaste av kandidater till faktorn. Men det är inte heller det relevanta i det här blogginlägget.

Efter en trevlig kväll hos min vän Jakob där vi underhöll oss med Guitar Hero och, för vissa, förtäring av alkoholhaltiga drycker. Kvällen blev dock tidig med tanke på de två fyrbenta vännerna som huserar här i lägenheten. Tjo och tjim när vi kom hem och oddsen för att själv få lite tjo och tjim var bättre än på länge. Mycket riktigt - en stund efter sänggåendet så var det på gång. Det var faktiskt på gång att hända nått mellan lakanen.

Men det var något som inte stämde. Det började stickas i näsan av en stank som inte liknade någon annan. Jag hade ju ätit tacos dagen innan så jag fick tänka en och annan gång för att fundera på om jag råkat släppa mig i hettan. Men nej, jag var säker. Inga odörer från mitt håll. Men vart kom den ihållande stankekn ifrån? Och det blev ju värre och värre för var sekund?

Till slut får jag slita mig från min kvinna, resa mig upp och tänka lampan. Där står hunden i full bajspostion och lägger sporadiska högar på golvet. Vi pratar inte en eller två högar. Hela jävla golvet var ju för fasen tänkt av högar och mitt i det hela en väldigt nöjd hund. Hade jag kunnat så hade jag filmat hur mitt sug efter sex försvann. Det hade definitivt gjort sig en rubrik i Guiness rekordbok.

Det var ju inte mycket annat att göra än att gå upp och torka upp. Inte mer med det. Och jag tänkte inte mer på det förrän jag lagt mig igen. Borta var allt sug efter älskog och kvar var bara en stor portion med irritation - det var så jag kunde föreställa mig med svarta ögon. Alltså, det som just hände var ungefär som att ge en uttorkad narkoman en tiondel av inehållet i sin spruta, låta en alkoholist få 1 cl av sin mariella, låta ett barn slicka på sin klubba och sen slita den ifrån den eller för den delen låta en sexuellt frustrerad man bli snuvad på karamellen.

Idag när jag gick upp så log jag lite först åt händelsen men likförbannat kvarstår torkan. Det är bara att hoppas på att regnperioden snart kommer åter.

Som sagt, någon som är sugen på en 14 veckor gammal Border Collie?

Verkar vara slut i skallen idag. Har varit och spenderat första dagen på mitt nya jobb som ungdomsledare, vilket i sig inte var speciellt påfrestande. Blev dock helt tom i skallen.

Skulle diska, satte en kniv i fingret. Skulle koka ris, kokade bort vattnet tre gånger utan ris i och nu det här. Har inte en aning om vad jag ska skriva.

Ska ta och antasta min käresta... och kanske se fram emot en större kreativitet vad det gäller bloggskrivandet imorgon istället.

Sen vill jag ha den här låten på vinyl!

En bättre variant på bankomatens gränssnitt.

Idag när jag passerade genom vår vackra stad möttes jag av ett hav av blinkande blåljus och ambulanser som stod kors och tvärs. Bara för att använda en av de största klichéerna till uttryck "Jag trodde jag hamnat i en krigszon".

Orsaken till det hela va en busschaffis som gått beserk med sin buss. Enligt en första utsago så skenade BUSSEN, men vidare så kan man läsa att busschaffisen blivit bländad, tryckt gasen i botten, kört in i åtta bilar innan han slutligen åkte o parkerade bakom kiosken vid busstorget. Alltså, är människan påverkad eller fått någon mentalrubbnig? Att lokaltrafiken körs av en bunte med deprimerade människor i snar pensionsålder är ju ingen hemlighet. Men det känns ändå som att jag vill bena ut det hela.

1. Bussen skenade -  Jag tror att det enda som kan ha skenat är busschaffisens fot på gaspedalen.

2. Chaffisen påstår att denne blivit bländad av solen - Ja för det har vi ju alla lärt oss, blir ni bländade så stampa gasen i botten och hoppas på det bästa tills du får synen tillbaka.

3. Chaffisen kör på åtta bilar under sin framfart och bussen tar ju en hel del skada själv. Är inte det en naturlig reaktion när det smäller i bilen att man stannar till, eller iaf lägger bromsberedskap? Den här chaffisen, väljer att köra på sju bilar till och sen dessutom köra 200 meter till för att släppa av passagerarna.

Sen är väl inte Borås Tidning någon höjdare inom svensk journalistik. Men det ska bli intressant och se vad någon av kvällsblaskorna skriver. Men det är ju klart Linda Rosing var ju inte inblandad. I så fall hade nog löpsedlarna varit: Sexolycka och chock i Borås:  Linda Rosings vänstra blygläpp skenade - 293 personer till sjukhus!

En sak som jag slagit fast vi länge är att jag aldrig skulle kunna jobba som kassapersonal på någon stormarknad eller dyligt. Tanken slog mig åter igår när jag begav mig till just ett sådat tillhåll, det skulle inhandlas nötlever för fabricering av levergodis till hundarna. På min väg in i butiken gick jag förbi blomstret och jag funderade snabbt på om jag skulle slå slag i min långlivade tanke om att uppvakta min bättre hälft med en bukett med blommor. Men i samma veva som jag började titta efter lämpliga blommor så slog det mig vad fasen personen i kassan skulle tänka. -"Här har vi en karl med klass, han skall minsann bjuda sin tjej på lever och räcka över en bukett med blomster till efterätt". Vilken kombination.

Förmodligen skulle väl kanske inte personen bakom kassaapparaten alls tänka så, men det räckte att jag tänkte tanken för att jag skulle ge upp blommorna. Dessutom hittade jag ingen lever heller så det blev till att tomhänt gå ut genom affären.

Ett par andra kombinationer som jag skulle fundera på en eller två gånger om jag jobbade som kassapersonal:

- Hundkoppel, vaselin och en gurka.
- En termos, färdig risgrynsgröt och två honungsmeloner
- En pressening och en liter olivolja

Fryser inte helvetet till is idag så kan jag garantera att det inte finns något helvete. Tror till och med att de mest rutinerade eskimoerna fryser könsdelar av sig idag och inte nog med att det är kallt idag - jag är grinig. Känns som att jag vill sätta på en skiva med Noice, slänga mig på sängen och låta maskaran rinna. Men sånt kan man väl inte göra som kille? Gråta alltså? Människor av motsatt kön säger att det är fint när killar visar känslor, men när det väl ska snackas skit så låter det mer -"O han grät ju som en liten slyna". Och hur var det när man växte upp egentligen? -"Nä Daniel, inte gråta, du är ju en stor kille nu"

Är det ok när man snart är 30 år att känna att det enda man vill är att krypa in i en varm famn, känna sig riktigt ynklig och låta lipet rinna tills man får russinfingrar? Tror inte det. Så nu ska jag bita ihop som jag gjort hela livet och städa istället.

Trodde jag var en atlet, en sexatlet. Men tji fick jag efter att ha provat RFSUs test för att erhålla detta eftertraktade märke. Dock gick testet mest ut på att identifiera RFSUs verksamhet som sådan - vad förkortningen står för, vart de finns verksamma och lite annat lull-lull. Så jag kan nog kanske fortfarande se mig som sex:ets Ben Johnsson (utan steroider då) - jag är ju iaf lika snabb som han var. Runt 9 sekunder.

Sen gav jag mig på ett annat test. Vad kan du om oralsex löd rubriken och jag kunde tydligen inte ett skit.
Tror jag lägger ner min sexualitet, drift och allt som har hör där till. Det är bara kladdigt.

Jul, nyår och ledighet. Nu var det över och vi går åter mot ljusare tider även om de två segaste vintermånaderna är kvar. Dessutom fyller jag ju år om mindre än en månad. 30 år. Lever i total schitzofreni (stavning?) då jag ena stunden sparkar åldern åt sidan och i nästa får total panik. Snart 30 och vart i livet står jag?

Många vänner börjar gifta sig, köpa hus, skaffa barn (fast det har jag ju redan) och har på fester och andra tillställnigar börjat samtala om takstolar, isolering och helkakel. Där är inte jag och jag känner mig ungefär som om jag skulle stå med en grupp kvinnor som disskuterar bindor och p-piller. För det gör de ju oftast. Vet dock inte om det är mig eller mina vänner som det är fel på? Kanske inte är fel på någon, men antingen är de lillgamla eller så är det bara jag som inte är så långt gången i min utveckling. Ne nu ska jag tala med min käresta om fortplantning, husköp och pensionssparande.

Spenderade en del tid i bilen under ledigheterna och kom på mig ibland att med drömsk blick titta ut över det svenska landskapet. Stannade till och på en rastplats vid Skrea Strand för att fånga det jag såg. Visst är det vackert. Visst är vårt land fantastiskt.