Dagen efter dagen efter...
Inte nog med att man skulle rusa runt på stan för att handla julklappar, men de fåtal med klappar som jag hade att köpa gav mig lite utrymme för att handla lite "nödvändiga" saker till mig själv. Mellandagsrea är ju faktiskt ett ypperligt tillfälle, för det är ju faktiskt oerhört billigt med allting. Kul för de som köpt någonting på El-giganten, som dagen efter självaste julafton får se sina klappar reas bort. Sorgligt.
Men jul och mellandagshandel i all ära. Det måste ju till ett starkt psyke för att överhuvudtaget reda ut att ta sig hem i hyffsat respektabelt skick. Rent mentalt. Att svettas omkring bland en massa folk, och att man dessutom måste springa mellan olika affärer för att jämföra priser tar ju naturligtvis på musklerna. Men den stora prövningen är dock att utstå alla psykiska utmaningar.
1.. Japp - mannen, dammen, killen, tjejen, som bara rakt upp och ner ställer sig där det som allra mest strömt med folk som försöker ta sig fram. Som bara står där, smsar, lutar sig mot sin kundvagn och putar ut med sin jeans-röv. Och som inte en endaste gång tänker: "Jag kanske står i vägen här".
2. Kö-anarki. Jag hade som många andra stått länge och väntat på att få betala mina varor. Framför mig smiter det in två äldre damer som matchat lila dunjackor, röda adidas-brallor och ett par fodrade crocs (Ja det finns fanimej sådana också). I mitt stilla sinne och med hänsyn till att det nalkades jul, så lät jag det hela fortgå. De hade ändå bara en vara att köpa, och såg inte heller ut att vara särkilt vana vid att shoppa. Kort och gott, de betalar sin vara, pengar byter ägare och lika så varor. Mitt i detta frågar damen bakom disken : Har ni medlemskort? Och tro fan att de inte hade det, och tro fan att de skulle ha ett, och tro fan att de skulle stå och fylla i en blankett medans det stod en lång rad med väntande människor. Och tro fan att de skulle göra det så att ingen annan kunde få hjälp undertiden. Och tro fan att den medlemssökande damen inte kom ihåg sitt personnummer.
Kort och gott - Håll dig till ditt led, stå inte i vägen och gå mig inte före i kön
Men jul och mellandagshandel i all ära. Det måste ju till ett starkt psyke för att överhuvudtaget reda ut att ta sig hem i hyffsat respektabelt skick. Rent mentalt. Att svettas omkring bland en massa folk, och att man dessutom måste springa mellan olika affärer för att jämföra priser tar ju naturligtvis på musklerna. Men den stora prövningen är dock att utstå alla psykiska utmaningar.
1.. Japp - mannen, dammen, killen, tjejen, som bara rakt upp och ner ställer sig där det som allra mest strömt med folk som försöker ta sig fram. Som bara står där, smsar, lutar sig mot sin kundvagn och putar ut med sin jeans-röv. Och som inte en endaste gång tänker: "Jag kanske står i vägen här".
2. Kö-anarki. Jag hade som många andra stått länge och väntat på att få betala mina varor. Framför mig smiter det in två äldre damer som matchat lila dunjackor, röda adidas-brallor och ett par fodrade crocs (Ja det finns fanimej sådana också). I mitt stilla sinne och med hänsyn till att det nalkades jul, så lät jag det hela fortgå. De hade ändå bara en vara att köpa, och såg inte heller ut att vara särkilt vana vid att shoppa. Kort och gott, de betalar sin vara, pengar byter ägare och lika så varor. Mitt i detta frågar damen bakom disken : Har ni medlemskort? Och tro fan att de inte hade det, och tro fan att de skulle ha ett, och tro fan att de skulle stå och fylla i en blankett medans det stod en lång rad med väntande människor. Och tro fan att de skulle göra det så att ingen annan kunde få hjälp undertiden. Och tro fan att den medlemssökande damen inte kom ihåg sitt personnummer.
Kort och gott - Håll dig till ditt led, stå inte i vägen och gå mig inte före i kön
Kommentarer
Postat av: Maitreya
Hahahahahaha...vilken lyckost du är ;-)
Trackback
