Nemasproblemas

Så var det dags. Lönen som man slitit ihop skall spenderas på julklappar, och inte nog med att det kostar pengar. Ne, det är ju en smärre process att komma åt så man kan spendera dem. Värst är förmodligen leksaksaffärer.
Barn som långt ifrån förtjänar att få besök av tomten, går på ett rus blandat av lycka, förväntasfullhet och trötthet. Överallt man tittar så slänger sig barn handlöst på golvet i ett avgrundsskrik, det ligger en tät dimma av svett orskakat av föräldrar och här och var ser man personal som gömmer sig bakom falska leenden. Undrar just om det är någon leksaksbutiksarbetande som någonsin fått ett raseriutbrott?

Lyckligtvis vet jag redan vad jag ska köpa så förhoppningsvis kommer det hela gå tämligen lugnt till.

Till min käraste tänkte jag köpa en skiva - förmodligen den tråkigaste av alla julklappar. En föredetta hjärtevän fick ett nytt lock till toaletten av sin dåvarande, och jag kan nog nästan se toalettlocket som en bättre present än en cd-skiva.
Cd:n avslöjar direkt sin existens trots att den är inslagen. Vikten, formen, ljudet när man skakar den.. alla vet när man har fått en cd-skiva.

Och för det andra, när man väl får en skiva, varför får man aldrig någon som man verkligen vill ha?
Själv minns jag en jul under mina ungdomsår då jag snöat in helhjärtat på Metallica. Hade bara två skivor kvar till att göra min samling komplett - Ride the lightning. Det är ju inte så att skivan är speciellt svår att få tag på, och ännu mindre då, då det fanns en hel uppsjö med affärer som livnärde sig på detta medium. Men vad är det jag håller i min hand när jag slagit upp pappret? En live-skiva med Iron Maiden.

Jag ska i alla fall köpa en Enrique Iglesias-skiva till min käresta.. bara för att hon sagt att hon inte vill ha någon.