Nemasproblemas

Idag när jag passerade genom vår vackra stad möttes jag av ett hav av blinkande blåljus och ambulanser som stod kors och tvärs. Bara för att använda en av de största klichéerna till uttryck "Jag trodde jag hamnat i en krigszon".

Orsaken till det hela va en busschaffis som gått beserk med sin buss. Enligt en första utsago så skenade BUSSEN, men vidare så kan man läsa att busschaffisen blivit bländad, tryckt gasen i botten, kört in i åtta bilar innan han slutligen åkte o parkerade bakom kiosken vid busstorget. Alltså, är människan påverkad eller fått någon mentalrubbnig? Att lokaltrafiken körs av en bunte med deprimerade människor i snar pensionsålder är ju ingen hemlighet. Men det känns ändå som att jag vill bena ut det hela.

1. Bussen skenade -  Jag tror att det enda som kan ha skenat är busschaffisens fot på gaspedalen.

2. Chaffisen påstår att denne blivit bländad av solen - Ja för det har vi ju alla lärt oss, blir ni bländade så stampa gasen i botten och hoppas på det bästa tills du får synen tillbaka.

3. Chaffisen kör på åtta bilar under sin framfart och bussen tar ju en hel del skada själv. Är inte det en naturlig reaktion när det smäller i bilen att man stannar till, eller iaf lägger bromsberedskap? Den här chaffisen, väljer att köra på sju bilar till och sen dessutom köra 200 meter till för att släppa av passagerarna.

Sen är väl inte Borås Tidning någon höjdare inom svensk journalistik. Men det ska bli intressant och se vad någon av kvällsblaskorna skriver. Men det är ju klart Linda Rosing var ju inte inblandad. I så fall hade nog löpsedlarna varit: Sexolycka och chock i Borås:  Linda Rosings vänstra blygläpp skenade - 293 personer till sjukhus!

En sak som jag slagit fast vi länge är att jag aldrig skulle kunna jobba som kassapersonal på någon stormarknad eller dyligt. Tanken slog mig åter igår när jag begav mig till just ett sådat tillhåll, det skulle inhandlas nötlever för fabricering av levergodis till hundarna. På min väg in i butiken gick jag förbi blomstret och jag funderade snabbt på om jag skulle slå slag i min långlivade tanke om att uppvakta min bättre hälft med en bukett med blommor. Men i samma veva som jag började titta efter lämpliga blommor så slog det mig vad fasen personen i kassan skulle tänka. -"Här har vi en karl med klass, han skall minsann bjuda sin tjej på lever och räcka över en bukett med blomster till efterätt". Vilken kombination.

Förmodligen skulle väl kanske inte personen bakom kassaapparaten alls tänka så, men det räckte att jag tänkte tanken för att jag skulle ge upp blommorna. Dessutom hittade jag ingen lever heller så det blev till att tomhänt gå ut genom affären.

Ett par andra kombinationer som jag skulle fundera på en eller två gånger om jag jobbade som kassapersonal:

- Hundkoppel, vaselin och en gurka.
- En termos, färdig risgrynsgröt och två honungsmeloner
- En pressening och en liter olivolja

Fryser inte helvetet till is idag så kan jag garantera att det inte finns något helvete. Tror till och med att de mest rutinerade eskimoerna fryser könsdelar av sig idag och inte nog med att det är kallt idag - jag är grinig. Känns som att jag vill sätta på en skiva med Noice, slänga mig på sängen och låta maskaran rinna. Men sånt kan man väl inte göra som kille? Gråta alltså? Människor av motsatt kön säger att det är fint när killar visar känslor, men när det väl ska snackas skit så låter det mer -"O han grät ju som en liten slyna". Och hur var det när man växte upp egentligen? -"Nä Daniel, inte gråta, du är ju en stor kille nu"

Är det ok när man snart är 30 år att känna att det enda man vill är att krypa in i en varm famn, känna sig riktigt ynklig och låta lipet rinna tills man får russinfingrar? Tror inte det. Så nu ska jag bita ihop som jag gjort hela livet och städa istället.

Trodde jag var en atlet, en sexatlet. Men tji fick jag efter att ha provat RFSUs test för att erhålla detta eftertraktade märke. Dock gick testet mest ut på att identifiera RFSUs verksamhet som sådan - vad förkortningen står för, vart de finns verksamma och lite annat lull-lull. Så jag kan nog kanske fortfarande se mig som sex:ets Ben Johnsson (utan steroider då) - jag är ju iaf lika snabb som han var. Runt 9 sekunder.

Sen gav jag mig på ett annat test. Vad kan du om oralsex löd rubriken och jag kunde tydligen inte ett skit.
Tror jag lägger ner min sexualitet, drift och allt som har hör där till. Det är bara kladdigt.

Jul, nyår och ledighet. Nu var det över och vi går åter mot ljusare tider även om de två segaste vintermånaderna är kvar. Dessutom fyller jag ju år om mindre än en månad. 30 år. Lever i total schitzofreni (stavning?) då jag ena stunden sparkar åldern åt sidan och i nästa får total panik. Snart 30 och vart i livet står jag?

Många vänner börjar gifta sig, köpa hus, skaffa barn (fast det har jag ju redan) och har på fester och andra tillställnigar börjat samtala om takstolar, isolering och helkakel. Där är inte jag och jag känner mig ungefär som om jag skulle stå med en grupp kvinnor som disskuterar bindor och p-piller. För det gör de ju oftast. Vet dock inte om det är mig eller mina vänner som det är fel på? Kanske inte är fel på någon, men antingen är de lillgamla eller så är det bara jag som inte är så långt gången i min utveckling. Ne nu ska jag tala med min käresta om fortplantning, husköp och pensionssparande.

Spenderade en del tid i bilen under ledigheterna och kom på mig ibland att med drömsk blick titta ut över det svenska landskapet. Stannade till och på en rastplats vid Skrea Strand för att fånga det jag såg. Visst är det vackert. Visst är vårt land fantastiskt.

Jaha, så ska man strax sätta sig i bilen för färden ner till Skåne (För att stilla vissa upprörda undringar - nej, jag har inte flyttat till Skåne). Det nalkas nyårsfirande. Läste föresten igår att det spenderas 200 miljoner på fyrverkerier - helt vansinnigt om jag får säga vad jag tycker. Och dessutom jag kan lova att det är svenskar med asiatiskt ursprung som står för 80% av den siffran. Den siffran grundar jag på en upplevelse när jag var dryga barnet och mor hade tagit mig till järnaffären för att få köpa 1 öres smällare (Helt vansinnigt föräldraskap), och det före oss i kön stod en asiatisk familj och spenderade, och jag minns på öret,  4802:-. Jag var helt i chock och är det fortfarande - jag menar om man räknar lite på penningvärdets förändringar på 20 år.

Smällare har jag bojkottat sedan många år tillbaka, tror det var när de hederliga smällarna som man kunde spränga brevlådor med försvann. Idag måste jag istället hitta ett antikvariat för att införskaffa mig en bok.

Gott nytt år till alla jag känner - Lagom gott år till alla jag inte känner.

Jag tror att jag börjar gilla skåne mer och mer. Har ju alltid haft en liten förkärlek till landskapet - jag menar våren kommer tidigare och hösten senare samt närheten till Europa (Danmark speciellt i åtanke).

I dagens media kan man läsa om kids som gått berserk med fyrverkerier i Oxie, och det skickade genast mina tankar till en filmsnutt som jag såg för ett par år sedan. I denna skånska idyll, bland radhus och rabatter, utspelade sig en mindre dispyt (Har dock inte en aning om vad det hela handlar om) vilken inte tar sig som vilken dispyt som helst. Detta är klass.
Notera (utöver dialekten) de balla kidsen som utan tvekan tittat en eller två gånger förmycket på "Sökarna", den sköna killen i jeansuniform samt hans övertända och studsiga fru/mor (Kan vara både ock) samt den äldre herren som ropar vitt och brett om att han minsann inte räds någon.

Det är bara att titta och njuta - den skånska verklighetstappningen av serieklassikern "Grannar"

 

Inte nog med att man skulle rusa runt på stan för att handla julklappar, men de fåtal med klappar som jag hade att köpa gav mig lite utrymme för att handla lite "nödvändiga" saker till mig själv. Mellandagsrea är ju faktiskt ett ypperligt tillfälle, för det är ju faktiskt oerhört billigt med allting. Kul för de som köpt någonting på El-giganten, som dagen efter självaste julafton får se sina klappar reas bort. Sorgligt.

Men jul och mellandagshandel i all ära. Det måste ju till ett starkt psyke för att överhuvudtaget reda ut att ta sig hem i hyffsat respektabelt skick. Rent mentalt. Att svettas omkring bland en massa folk, och att man dessutom måste springa mellan olika affärer för att jämföra priser tar ju naturligtvis på musklerna. Men den stora prövningen är dock att utstå alla psykiska utmaningar.

1.. Japp - mannen, dammen, killen, tjejen, som bara rakt upp och ner ställer sig där det som allra mest strömt med folk som försöker ta sig fram. Som bara står där, smsar, lutar sig mot sin kundvagn och putar ut med sin jeans-röv. Och som inte en endaste gång tänker: "Jag kanske står i vägen här".

2. Kö-anarki. Jag hade som många andra stått länge och väntat på att få betala mina varor. Framför mig smiter det in två äldre damer som matchat lila dunjackor, röda adidas-brallor och ett par fodrade crocs (Ja det finns fanimej sådana också). I mitt stilla sinne och med hänsyn till att det nalkades jul, så lät jag det hela fortgå. De hade ändå bara en vara att köpa, och såg inte heller ut att vara särkilt vana vid att shoppa. Kort och gott, de betalar sin vara, pengar byter ägare och lika så varor. Mitt i detta frågar damen bakom disken : Har ni medlemskort? Och tro fan att de inte hade det, och tro fan att de skulle ha ett, och tro fan att de skulle stå och fylla i en blankett medans det stod en lång rad med väntande människor. Och tro fan att de skulle göra det så att ingen annan kunde få hjälp undertiden. Och tro fan att den medlemssökande damen inte kom ihåg sitt personnummer.

Kort och gott - Håll dig till ditt led, stå inte i vägen och gå mig inte före i kön

Att jag skulle hamna i den sydligaste delen av vårt avlånga land under jul, var en tanke jag inte alls lekte med för ett par månader sedan. Men ibland händer saker bara och förmodligen var det just de sakerna som bestämde mitt öde inför jul 2008.

Har ju en bättre hälft som är från det allra sydligaste av skåne, och tyckte att jag hade bra pejl på dialekten i området. Fast ibland skulle jag nog vilja kalla det för språk för en del yttringar av människor med denna dialekt låter varken som svenska eller danska. Det är bara ett läte. Som en större hund som satt en dammråtta i halsen.

Men å andra sidan, när jag försökte kommunicera med en 5-åring, så tittade han på mig med underlig blick innan han vände om och ägnade sig åt annat. Förmodligen lät väl jag med min västgöta som Lill-Babs efter ett par glas med dålig skumpa och härsken kaviar.

Så var det dags. Lönen som man slitit ihop skall spenderas på julklappar, och inte nog med att det kostar pengar. Ne, det är ju en smärre process att komma åt så man kan spendera dem. Värst är förmodligen leksaksaffärer.
Barn som långt ifrån förtjänar att få besök av tomten, går på ett rus blandat av lycka, förväntasfullhet och trötthet. Överallt man tittar så slänger sig barn handlöst på golvet i ett avgrundsskrik, det ligger en tät dimma av svett orskakat av föräldrar och här och var ser man personal som gömmer sig bakom falska leenden. Undrar just om det är någon leksaksbutiksarbetande som någonsin fått ett raseriutbrott?

Lyckligtvis vet jag redan vad jag ska köpa så förhoppningsvis kommer det hela gå tämligen lugnt till.

Till min käraste tänkte jag köpa en skiva - förmodligen den tråkigaste av alla julklappar. En föredetta hjärtevän fick ett nytt lock till toaletten av sin dåvarande, och jag kan nog nästan se toalettlocket som en bättre present än en cd-skiva.
Cd:n avslöjar direkt sin existens trots att den är inslagen. Vikten, formen, ljudet när man skakar den.. alla vet när man har fått en cd-skiva.

Och för det andra, när man väl får en skiva, varför får man aldrig någon som man verkligen vill ha?
Själv minns jag en jul under mina ungdomsår då jag snöat in helhjärtat på Metallica. Hade bara två skivor kvar till att göra min samling komplett - Ride the lightning. Det är ju inte så att skivan är speciellt svår att få tag på, och ännu mindre då, då det fanns en hel uppsjö med affärer som livnärde sig på detta medium. Men vad är det jag håller i min hand när jag slagit upp pappret? En live-skiva med Iron Maiden.

Jag ska i alla fall köpa en Enrique Iglesias-skiva till min käresta.. bara för att hon sagt att hon inte vill ha någon.

Det här har jag nog aldrig varit med om förr. Kliva upp kl 8 en söndagsmorgon för att åka o förbättra mitt yttre. Det visade sig att min kära frisör inte hade tider till övers för min innan jul, så han bokade in mig idag, söndag... kl 9.15.
Hade ju ändå känts bättre att kliva upp den här tiden om man skulle göra nått vettigt, så som att kanske åka någonstans, utöva någon form av sport eller kanske jobba. Ne men jag ska gå och klippa mig.

Så det är lördag, men idag känns det som söndag. Det regnar ju för fasen som det vore en syndaflod på gång. Kanske dags att köpa sig en eka, ta med sig en kvinna och en man, en katt och en hund och förbereda sig på jordens undergång.
På sätt o vis önskar jag nästan att det vore så då jag har världens omgång med disk som väntar. OCh jag som bara vill sitta här och softa, spela tv-spel och röka crack. Bortse från cracket dock. Även tv-spel för det har jag inget. Det är synd om mig idag.

Såg vår allas Ernst på televisionen imorse, och det är ju nästan så att man somnar när man hör honom. Sävligare människa får man ju leta. Kan ju tänka mig att han inte kan ha det lätt med samlivet hemma, jag menar lite ömma ord med det tonläget och sammetslena rösten så måste ju frugan hans somnat av innan det är dags att komma till skott.
Ne nu ska jag inte fundera på hans samliv mera.. börjar bli otäckt. Dessutom kan jag inte förlåta honom för avsnittet där han gjorde om en familjs hall så att det såg ut som omklädningsrummet i Särlaskolans motionshall.

Btw, vad i helvete handlar det här om?

Satt precis på Blocket.se och surfade runt lite, mest för att jag är så uttråkad. Teknikfreak som jag är såg jag en annons på en 60" tv. Det vanliga snacket med hur länge och sparsamt den använts, all teknisk data som ingen förstår men som låter häftigt samt en undermålig bild tagen med en mobiltelefon.

Det var dock den sista raden som fångade min uppmärksamhet.
Det stod "Ska köpa mig en 72" ist".

Ok så grabben sitter hemma med en tv som tar upp en hel vägg och ändå är han inte nöjd, utan ska köpa sig en som är 12" större. Vet inte riktigt hur det går runt i skallen på en person som denna, men jag själv hade ju varit mycket nöjd med 60".
Men det är väl bara så, i det här samhället så skall det bara köpas och köpas, och det som inte längre gör att det pirrar i kroppen - det slängs eller säljs till drastiskt lägre priser. Samtidigt svälter människor, dör pga av utebliven medicinering och sover under öppen himmel.

Förresten så kommer här en lista på vad jag vill köpa:

• Dj-anläggning
• Digitalkamera
• Xbox360 med Guitar Hero World Tour
• 37" platt-tv
• Skor

Ja, jag håller på och flytta. Och bara för att göra det som jag alltid har gjort så upptäcker jag att jag har mer grejer än vad jag uppfattat tidigare. Vart fasen ska jag göra av allt?

1. Jag har tre kassar med cd-skivor - Ska jag sälja dem? Är det överhuvudtaget någon som har en cd-spelare nu för tiden? Internet, mp3, spotify - ja cd-spelaren har helt enkelt många hinder att övervinna för att slå sig tillbaka in i den svenska folkhemmen.
De återstående kämparna, må vara de som står på köksborden hos den äldre generationen, vilka ha har köpt Dansbandskampen samlade ögonblick. För jag menar kassetter (vet ju inte ens hur det stavas.) är det väl ingen som använder?

2. Jag har två kassar med DVD-filmer  - Ska jag sälja dem? Att folk har dvd-spelare är jag väl ganska övertygad om och lika så att den är på väg att gå samma öde till väga som vhs-spelaren. För var gör vi inte för att få 5 gånger skarpare bild? Vi köper oss en Blue-Ray-spelare!
OCh om tio år, då är det bara till att kasta ut den, för då har det kommit ett nytt format, och då sitter vi där med två kassar med Blue-Ray-filmer som vi inte vet vart vi ska göra av när vi flyttar.

3. Jag har en stor säck med kläder - efter det att jag har sorterat ut de jag vill behålla dvs. Den säcken ska jag lägga till "välgörenhet". För tänk vad givmilda vi är här i Sverige - kläder som vi inte vill ha längre av den orsaken att de inte följer trenderna, de skänker vi bort.
När vi står där och sorterar våra kläder inför vår-, höst- flytt- whatever-städning så lägger vi den där tröjan som är på tok för urtvättad i en hög som har som öde att förkastas. Men när vi står där och förpackar dem i ICA-kassar så slår det oss - för fasen, vi kan ju skänka dem! I samma sekund så mår vi jättebra!
De ska vara glada där borta i Vitryssland att jag vill ge bort mina fina Levis, min t-shirt som är en kopia av ett känt märke och de där skorna som jag tog som tredjepar på Skopunkten. Ja, bra tacksamma ska de vara! För annars hade jag ju slängt dem på sophögen.

Förresten, jag behöver nya skor...